Whatever turns you on

Dansgalan gick även detta år lite i dramats tecken, det verkar bli tradition. Tydligen har jag en hel del att säga, som verkar få sin kulmen då. Jag skällde faktiskt  ut en person - som valde det briljanta tillfället att vilja ge mig en komplimang. Jag hade inte tid att lyssna då, för jag behövde få säga mitt. Jag önskar dock att jag kunde få veta vad han ville säga mig, för han ger intressanta komplimanger. Fick i alla fall löst två konflikter, men lyckades nog tyvärr skapa en annan.. Det är ibland svårt att räcka till, att kunna finnas till för alla. Trots lite drama, hade jag en fruktansvärt rolig kväll! Saknade vissa fina människor dock, ni vet vilka ni är.

Ta med mig någonstans, ta med mig till öppet vatten så jag får känna ro.