Bland vitsippor och röda lockar

Just nu vill jag vara i Ronja och Birks skog. Känna den oförställda lyckan och förtjusningen över det enkla, magnifika och helt fantastiska. Att få tumla runt i spirande gräs och skratta tills jag kiknar. Jag vill se kinder rodna av spring och lek och stundvis hårda vindar. Att ha ro och tid att lyssna hur många olika fåglar det faktiskt är som sjunger för mig, dig och de andra. Jag vill se sniglar sakta kravla sig fram och spindlarnas intrikata väv blänka. Jag vill kyssa en viking eller en rövare, eller är du kanske en gycklare eller poet?

Vem du än är så finner du mig tids nog, och jag väntar gärna på dig. För jag har älskat och jag vet att jag kommer få älska igen. Medan jag väntar i de ljusa sommarnätterna, i de mörkaste timmarna på vintern så vet jag ändå att du kommer. För du ska ta mig till mina drömmars skog och kittla mig under fötterna tills jag är högröd av skratt.

Cut out all the ropes and let me fall

Vissa dagar, inte så särskilt speciella dagar egentligen, så känner jag mig liten. Liten, obetydlig och värdelös. Jag klarar inget. Jag kan inget och jag vet inget. Förutom en sak förstås - att jag är sämst!

Vissa dagar, inte så särskilda dagar det heller, så känner jag mig oövervinnerlig. Jag är kompetent, insiktsfull och intelligent. Jag är vacker och älskvärd. Jag vill, kan och får ta plats i världen.

De sistnämnda dagarna brukar jag försöka njuta av, och framför allt komma ihåg när jag känner mig sämst i världen. Idag har jag haft en sån dag då jag bara är trött, less och förbannad. Jag tycker inte om de dagarna, men nu vet jag ju att de går över. Jag vet också att jag själv kan påverka hur jag mår.

Antingen så väljer jag att ligga i fosterställning, proppa i mig chips och vältra mig i självömkan. Jag kan även välja att se allt det jag lyckats åstadkomma under min korta tid här på jorden. Ibland tar jag fram min gamla bucket-list och checkar av det jag åstadkommit. Ibland handlar det om att blir förbannad, träna och äntligen slappna av. Ibland behöver jag ett samtal med en god vän. Det viktiga är att jag faktiskt tar ansvar för mitt eget mående.

Jag vill förtydliga att det här handlar inte om svår psykisk ohälsa. Det här handlar om vardagens toppar och dalar och hur jag hanterar dem. Mår man psykiskt dåligt är professionell hjälp och/eller medicinering att föredra. Det är dock viktigt att ta tillbaka sitt eget ansvar, att se det man kan själv kan påverka. Även om jag gärna kritiserar samhället och dess brister, så är det en fråga som får vänta till en annan gång.

Så hur löste jag min skitdag? Jag valde att se problem som utmaningar istället för hinder, och tro på fan att det hela löste sig. Sen drog jag faktiskt fram min mentala bucket-list. Och vet ni vad?

Jag är några ynka poäng från en socionomexamen. Jag har ett jävligt intressant jobb på annan ort. Jag har flera riktigt underbara vänner. Jag har sett Mona-Lisa på  Louvren och vandrat förbi Triumfbågen. Jag har kysst en av de vackraste kvinnorna jag sett. Jag har älskat människor så mycket att det gjort ont i min själ. Jag har badat näck med fina kompisar. Jag har cyklat fem mil med Enöga som supporter.

Är jag inte så jävla bra? Tänk om ni fick se hela min lista!

Låt sommaren komma!

Motståndskraft

Chocolate

We'll go where nobody knows
with guns hidden under our petticoats
Oh, we're never gonna quit it
No, we're never gonna quit it, no

Yeah, we're dressed in black from head to toe
We got guns hidden under our petticoats
Oh, we're never gonna quit it
No, we're never gonna quit it, no
No, no, no