And for a moment you can hardly breathe

Jag har en enorm rikedom. Jag har älskat så det gjort ont i min själ. Jag har älskat så mina steg blir lätta och mina problem triviala. Jag har älskat med allt vad det innebär. Tillsammans med denna rikedom kommer sorg. En sorg för de människor som fattas mig. De har gjort mitt hjärta så stort och lämnat det så värkande tomt.

Så länge jag kan minnas har jag valt ensamhet före sällskap. Att vara ensam är en rikedom för mig, något jag behöver för att kunna vara en hel människa. Ensamhet är inte ett ok jag måste bära, det är bara en naturlig följeslagare. Jag läste ett väldigt bra citat nyligen,"ensamhet är inte en längtan efter sällskap, men efter besläktade själar". 

Själsfränder. Ett vackert ord med en innebörd som ser olika ut för oss alla. Jag tror att alla någon gång upplever att de själsligt står allena i denna värld. Oavsett hur många människor du har omkring dig så kan du känna en gapande tomhet, en saknad efter något ovisst. Vissa fyller denna ensamhet med materiella ting, vissa med hjärtskärande tomma kärleksrelationer, vissa med något helt annat.

Jag har träffat en enda människa som sett hela min själ, men hen kan inte förstå. Hen accepterar den, och ryggar aldrig tillbaka, men hen är inte min själsfrände. Jag brukar skämtsamt säga att jag är född som en gammal, ensam själ och vissa dagar känns det som en obestridlig sanning. 

B1 och B2

Din barm är lik ett killingpar, tvillingar av en gasell, som gå i bet ibland liljor. Höga Visan, Bibeln 1917.

Barm, bröst, pattar, byst, behag, brön, mjölkmaskiner, rattar, hylla, lökar, meloner, tvillingarna. Kärt barn har många namn, vissa mer eller mindre smickrande. Handen på hjärtat, så älskar jag bröst. De kan vara stora eller små, ljusa eller mörka. Bröst är mjuka, bröst kan skänka njutning och bröst kan skänka mjölk till våra barn. Ett jädra bra omdöme för att vara en kroppsdel som består av främst fett, muskler och körtlar.

Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj genomförs under hela oktober månad varje år. Årets kampanj är den elfte i raden, och det lär bli många fler. Rosa Bandet-kampanjen är internationell och syftar till att sprida kunskap, skapa opinion och samla in medel för forskning. Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen för kvinnor i Sverige, mellan 15-20 kvinnor insjuknar varje dag. Män kan också få bröstcancer, men risken är avsevärt mindre då cirka 40 män får diagnosen varje år. källa

Så hur vet vi då om vi är sjuka?
Det vanligaste symptomet är knölar i bröstet. Andra symptom kan vara knöl i armhålan, förstorat och hårt bröst, hudrodnad, indragningar i huden eller blödande, vätskande bröstvårta.

Så flickor och pojkar, gör er själva en tjänst och håll koll på era behag. Passa på att klämma och känna i duschen. Be din partner undersöka dem, de lär bara bli glada, hehe.

Gå gärna in på cancerfonden eller någon annan sida och utbilda dig själv. Det kan rädda ditt liv, och stöd kampanjen för sjutton!

Rakt in i hjärtat

SAKNAD
Så liten plats en människa tar på jorden.
Mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum hon lämnar efter sig.
En hel värld kan inte fylla det.

Så litet en människas hjärta är.
Inte större än en fågel.
Rymmer ändå hela världen
och tomma rymder större än hela världen
ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.

Ingrid Arvidsson (f.1919)

Because I'm worth it?

Unna - ett verb. Synonymt med: gärna låta få, gärna se att någon får, anse att någon är värd eller har rätt till.

Att unna sig något, att anse sig vara värd eller ha rätt till något, borde ju vara en bra sak. Jag tänker att det borde vara något som är stärkande för din självkänsla, bra för din hälsa/situation/whatever. En positiv sak. Ofta är det också en bra sak. Att ta en sovmorgon, köpa den där prylen du behöver och längtat efter, kunna äta din favoriträtt utan att farbror Ågren knackar på. Jag tror vi alla har olika saker som ger det där lilla extra i vår vardag.

Det som kan förundra mig är hur mycket saker som vi "unnar oss". Vissa "unnar sig" chips varje helg, vissa "unnar sig" kläder eller skor stup i kvarten. Att säga att man unnar sig verkar för många vara en slags magisk fras som genast gör din konsumtion lite finare och mer tillåten, för vi alla vet ju att det blivit lite fult att konsumera. Guess what, it doesn't.

Jag älskar chips och mackor. Oh my world, jag skulle kunna leva på chips och mackor resten av mitt liv. Förut tänkte jag att jag kunde "unna mig" att köpa mina favoritchips och dip i tid och otid. Det var både belöning och tröst. Nu inser jag att om jag verkligen vill göra något för att visa att jag är värdefull och belöna mig själv så finns det många klart bättre sätt att göra det på. I några veckor har mitt fredagsmys varit att gå på gymmet, myst med katterna och lagt mig tidigt. Min kropp har sällan varit så tacksam.

Jag äter fortfarande chips någon gång ibland, jag äter bröd när vi har fredagsmys på jobbet. Det viktiga har blivit är att jag kan göra det utan att känna den där skammen efteråt. Ni vet vad jag menar. När man smällt i sig hela chipspåsen, har ont i magen och känner att man vill lägga sig under täcket och bara stänga ute världen med alla dess ideal och krav. Så jag begränsar mitt intag, så att jag kan äta det jag vill och ändå må bra. Jag unnar min kropp och min själ att må bra, utan att kasta på den orimliga påfrestningar.

Om du mår bra av att bejaka dina lustar, go for it! Om du får ågren efteråt, gör dig själv en tjänst och sluta! Jag tror vi måste kalibrera om våra hjärnor angående vad som är vardagslyx, vad det innebär att unna sig och vad vi är värda. När du unnar dig något ska du må bra av det. Oavsett om det är att gå på krogen, åka till skogs, äta pitepalt, köpa en pizza för din sista hundring eller stänga av telefonen och bara njuta av att vara otillgänglig.

Vad gör du när du vill unna dig något?