to forever be who we are?

Jag tror att vi människor är i ständig förändring. Vi läser, ser på tv, träffar människor och arbetar. Alltid är det något som berör oss. Alltid är det något som får våra tankar att börja snurra, om än så lite. Vissa människor har en förmåga att alltid beröra, att alltid skapa nya tankar hos dig eller få dig att upptäcka känslor eller andra slags sensationer. Det man ska komma ihåg är att om man sätter igång processer hos andra, så får man faktiskt stanna kvar och fullfölja det hela.

Jag börjar hitta hur jag ska förhålla mig till mina "vänner", mina bekanta och de som faktiskt är mina riktiga vänner. Jag vill inte skapa en mur, jag vill kunna vara mig själv. Om jag ska använda mig själv som verktyg, måste jag hitta styrka i mina "svagheter". Jag har en vän som i princip skällt ut mig för att jag är för snäll och hjälpsam. Hen har rätt, till viss del. Att fortsätta ställa upp för andra utan att känna något som helst gensvar kommer jag sluta med. Det är meningen att vi ska ha en vänskapsrelation - du går inte i behandling/terapi hos mig. Jag måste släppa lite på "det kollektiva ansvaret" som jag så ofta förespråkar. För jag är inte den som måste ta ansvar för alla som mår dåligt. Jag kan bara ta ansvar för mig själv. Jag kan försöka hjälpa andra, men jag vill ju kunna ha ett professionellt liv och ett privat liv.

Jag kommer givetvis kunna prata om problem med mina vänner, men det ska vara ett utbyte. Inte en gratis terapisession för dig.