Jag är en typisk grubblare. Jag tror jag skrivit om det förut? Jag kan sitta och tänka tillbaka på händelser som skedde för 7 år sen och önska att jag handlat annorlunda. Jag samlar på erfarenheter, jag är impulsiv och blir ibland helt galen av livsglädje och gör massa tokiga saker. Ibland ångrar jag dem redan när jag gör dem, ibland dagen efter och ibland något år efter. Det kommer dock alltid en dag när jag kan skratta åt det eller känna att jag lärt mig något av det. Skratta åt mina misstag, mina tokiga infall och mina naiva tankar om livet.
För så är det att leva, förhoppningsvis så växer vi och utvecklas som människor. Så visst, jag kan ångra lite av allt tokigt jag gjort men är glad att jag gjort det ändå. För allt det tokiga, allt det pinsamma, svåra och ibland rent idiotiska jag gjort är det som gjort mig till mig. Jag är Sandra Doberck för fan! Den allra bästa Sandra Doberck som finns i hela jävla världen.
Något som gör mig glad är att jag förhoppningsvis har 50 år kvar att leva. FEMTIO JÄVLA ÅR där jag kan leva rövare, älska så hjärtat växer sig urstarkt, fnittra med bästa vänner, ha diskussioner om strängteori och oändlighet med finaste bittraste mannen, träffa fina människor som krossar mitt hjärta, resa till jordens alla hörn med bästis E och åka på bilfärder med skumma människor och kanske, kanske återigen visa röven för alla som sitter på Mc Donalds vid Stortorget tillsammans med en extremt fin flata till vän.
EDIT: Det här var innan duckface-posen kom, hatar bara att le på kort så har alltid gjort grimaser istället. För då gör det ju inget om man ser ful ut, är som tillåtet, haha! Sedan att min dåvarande pojkvän tyckte jag var adorable när jag gjorde så kan ju ha bidragit lite också, hehe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar