För tillfället känns det som att dagarna går i ett. Det enda jag gör är att gäspa, jobba och plugga. Känner mig ganska isolerad under veckan, det är sällan jag orkar eller har tid att träffa någon.
Det bästa som hänt senaste tiden är brunch med fina E och hennes dotter, trippen till stan för att kika på bilar och ett oväntat fint, djupt samtal med en annars ganska ytlig vän. Man ska aldrig sluta förvånas, människor är långt mer mångfacetterade än vad man kan tro.
Ibland måste jag intala mig själv att mitt beslut var det enda rätta. Ibland måste jag intala mig själv att allt inte var förgäves. Ibland så känns det omöjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar