Sommarnätter

För första gången sen jag var fjorton uppkäftiga år har jag semester. Kan ni förstå vilken underbar känsla? Jag behöver inte jobba häcken av mig för att spara ihop pengar som komplement till torftiga studielån eller studiebidrag. 15 härliga dagar då jag kan göra det som faller mig in, utan åtanke på arbetstider eller att hinna få tillräckligt med sömn för att vara skärpt på jobbet.

Jag inledde min semester med att köra de 53 milen hem till Strömsund, som då kändes evighetslånga. Väl nere möttes jag av bästa Bodil, bytte snabbt om för att hinna med några glas vin och sedan var det dunderdags! Vilket spektakel och otroligt fenomen dundermarknaden är! Dunder är verkligen tiden för kärlek och kramar. Alla är glada, det är kramar och pussar och kära återseenden. Du träffar alla dina vänner som flyttat, pratar med bekanta och bara har en allmän känsla av att du älskar världen och den älskar dig tillbaka. Vissa vänner träffar jag bara på dunder, vi kramas och frågar hur livet är och det är tillräckligt. 

Dunder är också tiden då allt kan ske, det är lite domedagskänsla. Vi gör allt galet vi vill, för det är dunder! I år skippade jag dock nakenbadet och höll mig på öltältet mesta delen. Jag fick krama fina människor, dansa, röka och skratta. Sprang på bästis Emelie och hann med en kram och en smygkik på finaste gravidmagen. Jag och Bodil har återförenats med den sista medlemmen i "Three is the magic number" och råkade blotta en hårig bringa, tur det inte finns is på sommarn iallafall. Åh, internskämt när de är som bäst!

Jag har kramat min saknade vän och fd rumskamrat. Jag har pratat med en charmerande skotte och övat min knaggliga engelska. Jag har träffat min bästa killkompis och fått order att flytta hem då jag är saknad. Jag har fått fira Bodils födelsedag på en kall, regnig uteservering med fint folk och skrattat åt en löjlig klyktattare. Åh, jag skulle kunna räkna upp tusen saker som gjort dunder så underbart - det främsta är dock alla människor som samlas i en enda stor glädjefest! 

Den senaste veckan har jag varit tillbaka i Kalix, och till  min stora glädje har bror Christian, min mor och hennes Martin varit här med mig. Vi har slappat, promenerat världens finaste stövare och bara mått gott. Vi har bowlat och jag ledde strike-ligan men trots detta vann Martin på poäng. Christian har hjälpt mig bära lite möbler och organiserat, snällt som attan! Belöning kom i form av makrill, hans favorit som jag hatar. Idag har de åkt hem och det känns genast lite tomt. Tur att de bara är sex timmar bort, om man har medvind, hehe! 

Nu har jag en vecka kvar innan allvaret börjar igen. Den lär fyllas med en hel del sömn, mys med katterna och kanske någon utgång.