Vissa dagar, inte så särskilt speciella dagar egentligen, så känner jag mig liten. Liten, obetydlig och värdelös. Jag klarar inget. Jag kan inget och jag vet inget. Förutom en sak förstås - att jag är sämst!
Vissa dagar, inte så särskilda dagar det heller, så känner jag mig oövervinnerlig. Jag är kompetent, insiktsfull och intelligent. Jag är vacker och älskvärd. Jag vill, kan och får ta plats i världen.
De sistnämnda dagarna brukar jag försöka njuta av, och framför allt komma ihåg när jag känner mig sämst i världen. Idag har jag haft en sån dag då jag bara är trött, less och förbannad. Jag tycker inte om de dagarna, men nu vet jag ju att de går över. Jag vet också att jag själv kan påverka hur jag mår.
Antingen så väljer jag att ligga i fosterställning, proppa i mig chips och vältra mig i självömkan. Jag kan även välja att se allt det jag lyckats åstadkomma under min korta tid här på jorden. Ibland tar jag fram min gamla bucket-list och checkar av det jag åstadkommit. Ibland handlar det om att blir förbannad, träna och äntligen slappna av. Ibland behöver jag ett samtal med en god vän. Det viktiga är att jag faktiskt tar ansvar för mitt eget mående.
Jag vill förtydliga att det här handlar inte om svår psykisk ohälsa. Det här handlar om vardagens toppar och dalar och hur jag hanterar dem. Mår man psykiskt dåligt är professionell hjälp och/eller medicinering att föredra. Det är dock viktigt att ta tillbaka sitt eget ansvar, att se det man kan själv kan påverka. Även om jag gärna kritiserar samhället och dess brister, så är det en fråga som får vänta till en annan gång.
Så hur löste jag min skitdag? Jag valde att se problem som utmaningar istället för hinder, och tro på fan att det hela löste sig. Sen drog jag faktiskt fram min mentala bucket-list. Och vet ni vad?
Jag är några ynka poäng från en socionomexamen. Jag har ett jävligt intressant jobb på annan ort. Jag har flera riktigt underbara vänner. Jag har sett Mona-Lisa på Louvren och vandrat förbi Triumfbågen. Jag har kysst en av de vackraste kvinnorna jag sett. Jag har älskat människor så mycket att det gjort ont i min själ. Jag har badat näck med fina kompisar. Jag har cyklat fem mil med Enöga som supporter.
Är jag inte så jävla bra? Tänk om ni fick se hela min lista!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar