Ibland får jag frågan om varför jag gör mitt lidande offentligt. Varför jag väljer att skriva om det personliga, det djupa och det svåra. Jag måste skriva om det som är svårt för mig. Det är mitt andningshål, det får mig att sortera ut det som är viktigt och betydelsefullt. Jag kan gå tillbaka och se hur jag känt tidigare, se om jag utvecklas. Att välja att göra detta offentligt är ett medvetet val.
Jag sitter på makten att välja att utelämna, omskriva eller på andra sätt förändra min verklighet i skrift. Jag väljer att skriva om det som berör mig. Vissa kanske ser det som att jag väljer att göra mig sårbar, men jag känner inte så. Det faktum att jag väljer att berätta om mitt liv för er läsare, gör att människor inte kan såra mig med det dom säger om mig. Jag mår dåligt ibland, jag är osäker ibland. Jag är mänsklig.
Vill du håna mig för det? Vill du tala illa om mig, sprida rykten och fara med osanning? Varsågod! Jag kan inte stoppa dig. Däremot kan jag välja att stå för den jag är, vad jag tycker och vad jag känner. Jag tänker inte backa. Jag tänker inte gömma mig.
Jag vet att det finns människor som blir hjälpta av att jag väljer att skriva öppet om det här. Jag visar att du som individ inte står ensam. Jag väljer att blotta mina "svaga" sidor, så att vi kan bli starka tillsammans. Jag är ingen storbloggare, men jag försöker stå upp för den lilla människan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar