Sånt som gör mig glad just idag:
Fyndat större köksbord samt stolar från fin kollega
Det regnar
Det är 21 dagar och ca 5 timmar tills jag får krama och pussa mina bättre hälfter
Saga äter på sig och blir mer normalviktig
Alla mina blommor lever fortfarande
2013-06-20
2013-06-08
Your mouth
Jag önskar att jag hade plats att tatuera in denna text, eller lyckas komprimera det till känslan jag får. Fixa ännu större ölmage kanske?
2013-06-06
Dear miss with the unruly hair and beautiful smile
Jag har en väldigt fin vän som är väldigt duktig på att bry sig om. Hon säger, visar eller ger saker som visar att hon verkligen tagit sig tid att lära känna mig. Jag avundas hennes talang att få människor att känna sig värdefulla och sedda. Vi har så bra diskussioner, för vi båda respekterar den andre om våra åsikter går isär. Du är så olik mig samtidigt som jag känner att du är en besläktad själ. Ibland när jag känner en sådan ömhet för dig så känns det skrattretande att vi umgåtts färre än 15 gånger. Amanda, du är en jävligt fin själ och jag borde ha hälsat på dig för länge sedan!
2013-05-20
Bland vitsippor och röda lockar
Just nu vill jag vara i Ronja och Birks skog. Känna den oförställda lyckan och förtjusningen över det enkla, magnifika och helt fantastiska. Att få tumla runt i spirande gräs och skratta tills jag kiknar. Jag vill se kinder rodna av spring och lek och stundvis hårda vindar. Att ha ro och tid att lyssna hur många olika fåglar det faktiskt är som sjunger för mig, dig och de andra. Jag vill se sniglar sakta kravla sig fram och spindlarnas intrikata väv blänka. Jag vill kyssa en viking eller en rövare, eller är du kanske en gycklare eller poet?
Vem du än är så finner du mig tids nog, och jag väntar gärna på dig. För jag har älskat och jag vet att jag kommer få älska igen. Medan jag väntar i de ljusa sommarnätterna, i de mörkaste timmarna på vintern så vet jag ändå att du kommer. För du ska ta mig till mina drömmars skog och kittla mig under fötterna tills jag är högröd av skratt.
Vem du än är så finner du mig tids nog, och jag väntar gärna på dig. För jag har älskat och jag vet att jag kommer få älska igen. Medan jag väntar i de ljusa sommarnätterna, i de mörkaste timmarna på vintern så vet jag ändå att du kommer. För du ska ta mig till mina drömmars skog och kittla mig under fötterna tills jag är högröd av skratt.
2013-05-06
Cut out all the ropes and let me fall
Vissa dagar, inte så särskilt speciella dagar egentligen, så känner jag mig liten. Liten, obetydlig och värdelös. Jag klarar inget. Jag kan inget och jag vet inget. Förutom en sak förstås - att jag är sämst!
Vissa dagar, inte så särskilda dagar det heller, så känner jag mig oövervinnerlig. Jag är kompetent, insiktsfull och intelligent. Jag är vacker och älskvärd. Jag vill, kan och får ta plats i världen.
De sistnämnda dagarna brukar jag försöka njuta av, och framför allt komma ihåg när jag känner mig sämst i världen. Idag har jag haft en sån dag då jag bara är trött, less och förbannad. Jag tycker inte om de dagarna, men nu vet jag ju att de går över. Jag vet också att jag själv kan påverka hur jag mår.
Antingen så väljer jag att ligga i fosterställning, proppa i mig chips och vältra mig i självömkan. Jag kan även välja att se allt det jag lyckats åstadkomma under min korta tid här på jorden. Ibland tar jag fram min gamla bucket-list och checkar av det jag åstadkommit. Ibland handlar det om att blir förbannad, träna och äntligen slappna av. Ibland behöver jag ett samtal med en god vän. Det viktiga är att jag faktiskt tar ansvar för mitt eget mående.
Jag vill förtydliga att det här handlar inte om svår psykisk ohälsa. Det här handlar om vardagens toppar och dalar och hur jag hanterar dem. Mår man psykiskt dåligt är professionell hjälp och/eller medicinering att föredra. Det är dock viktigt att ta tillbaka sitt eget ansvar, att se det man kan själv kan påverka. Även om jag gärna kritiserar samhället och dess brister, så är det en fråga som får vänta till en annan gång.
Så hur löste jag min skitdag? Jag valde att se problem som utmaningar istället för hinder, och tro på fan att det hela löste sig. Sen drog jag faktiskt fram min mentala bucket-list. Och vet ni vad?
Jag är några ynka poäng från en socionomexamen. Jag har ett jävligt intressant jobb på annan ort. Jag har flera riktigt underbara vänner. Jag har sett Mona-Lisa på Louvren och vandrat förbi Triumfbågen. Jag har kysst en av de vackraste kvinnorna jag sett. Jag har älskat människor så mycket att det gjort ont i min själ. Jag har badat näck med fina kompisar. Jag har cyklat fem mil med Enöga som supporter.
Är jag inte så jävla bra? Tänk om ni fick se hela min lista!
Vissa dagar, inte så särskilda dagar det heller, så känner jag mig oövervinnerlig. Jag är kompetent, insiktsfull och intelligent. Jag är vacker och älskvärd. Jag vill, kan och får ta plats i världen.
De sistnämnda dagarna brukar jag försöka njuta av, och framför allt komma ihåg när jag känner mig sämst i världen. Idag har jag haft en sån dag då jag bara är trött, less och förbannad. Jag tycker inte om de dagarna, men nu vet jag ju att de går över. Jag vet också att jag själv kan påverka hur jag mår.
Antingen så väljer jag att ligga i fosterställning, proppa i mig chips och vältra mig i självömkan. Jag kan även välja att se allt det jag lyckats åstadkomma under min korta tid här på jorden. Ibland tar jag fram min gamla bucket-list och checkar av det jag åstadkommit. Ibland handlar det om att blir förbannad, träna och äntligen slappna av. Ibland behöver jag ett samtal med en god vän. Det viktiga är att jag faktiskt tar ansvar för mitt eget mående.
Jag vill förtydliga att det här handlar inte om svår psykisk ohälsa. Det här handlar om vardagens toppar och dalar och hur jag hanterar dem. Mår man psykiskt dåligt är professionell hjälp och/eller medicinering att föredra. Det är dock viktigt att ta tillbaka sitt eget ansvar, att se det man kan själv kan påverka. Även om jag gärna kritiserar samhället och dess brister, så är det en fråga som får vänta till en annan gång.
Så hur löste jag min skitdag? Jag valde att se problem som utmaningar istället för hinder, och tro på fan att det hela löste sig. Sen drog jag faktiskt fram min mentala bucket-list. Och vet ni vad?
Jag är några ynka poäng från en socionomexamen. Jag har ett jävligt intressant jobb på annan ort. Jag har flera riktigt underbara vänner. Jag har sett Mona-Lisa på Louvren och vandrat förbi Triumfbågen. Jag har kysst en av de vackraste kvinnorna jag sett. Jag har älskat människor så mycket att det gjort ont i min själ. Jag har badat näck med fina kompisar. Jag har cyklat fem mil med Enöga som supporter.
Är jag inte så jävla bra? Tänk om ni fick se hela min lista!
2013-05-05
2013-05-04
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Chocolate
We'll go where nobody knows
with guns hidden under our petticoats
Oh, we're never gonna quit it
No, we're never gonna quit it, no
Yeah, we're dressed in black from head to toe
We got guns hidden under our petticoats
Oh, we're never gonna quit it
No, we're never gonna quit it, no
No, no, no
with guns hidden under our petticoats
Oh, we're never gonna quit it
No, we're never gonna quit it, no
Yeah, we're dressed in black from head to toe
We got guns hidden under our petticoats
Oh, we're never gonna quit it
No, we're never gonna quit it, no
No, no, no
2013-03-25
Bland hiphop och röda naglar
Att flytta från Flata är nog bland det bästa jag gjort i mitt liv. Det känns som att jag fått chansen att bli en ny människa. Jag kan arbeta och lära känna människor på helt andra premisser, utan fördomar eller förförståelse. Här är jag ingens dotter, syster, ex, klasskamrat eller suparbroder. Jag kan vara den människa jag vill vara. Sedan är det säkert så att jag hindrats mer av hur jag trott att människor ser mig, än hur deras faktiska åsikt är. Här uppe känns det som att jag fått börja på ett nytt blad och människor får grunda sin uppfattning på min personlighet och mina prestationer. Jag tyngs inte ner av dumheter((läs äventyr) jag gjort eller min tro på andras förutfattade meningar. Det känns förbannat bra att få utvecklas och ge utrymme för hela min personlighet.
2013-03-23
Æ vil bare dans
- Jag får träffa mina bättre hälfter om endast fem dagar
- Det är lördag och jag ska umgås med nya fina vänner
- Jag har fina röda naglar och en ny blus att ha ikväll
- Det är sex dagar tills jag får äta kolbulle med min saknade mor och bror
2013-03-20
Klokare än många
Jag önskar att jag hade äran att känna denna människa, men det gör jag inte. Däremot så följer jag hennes tankar på både Twitter och genom hennes blogg. Jag får både skratta och tänka till när jag läser hennes syn på världen och allt i den. Men om du fortfarande undrar varför det behövs en kvinnodag eller varför vi måste kämpa för kvinnors rättigheter och ställning i samhället så har du ett gott exempel här.
Norahs kloka inlägg
Norahs kloka inlägg
2013-03-09
Solidaritet
Igår var det den internationella kvinnodagen. Så varför är den dagen viktig? Är den något att fira? Är det en dag värd att reflektera över?För mig är den internationella kvinnodagen viktig för att påminna oss kvinnor om fortsatt kamp för våra rättigheter. Du kan kalla det en kvinnokamp, klasskamp eller kamp för alla människors lika värde. För denna kampen handlar inte bara om kön som enda faktor.
Under 2012 anmäldes 28 300 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år. Det finns två särskilt utsatta grupper; ensamstående mödrar som främst utsätts för våld av närstående samt kvinnor som blir utsatta för våld i arbetslivet. Lite mer än en fjärdedel av alla anmälningar sker av kvinnor som utsatts för våld av närstående. Undersökningar visar att allt fler kvinnor utsätts för våld av ytligt bekanta som de arbetar med. Det är lärare, kollegor och patienter som utövar våldet.
Det här är fakta.
Under 2012 anmäldes 28 300 fall av misshandel av kvinnor
Under 2012 misstänktes 6 400 människor för misshandel av kvinnor
Under 2012 var det 20 procent av anmälningarna som ledde till att en misstänkt kunde knytas till brottet
Källa
Det här är fakta.
Under 2012 anmäldes 16 700 sexualbrott
Under 2012 var 98 procent av de som misstänktes för brotten män
Under 2012 var 26 procent av brotten begångna antingen i offrets eller gärningspersonens hem
Lägg väl märke till att det är både män och kvinnor som utsatts för sexualbrott. Lägg också väl märke till att 98 procent av gärningspersonerna är män.
Källa
Så varför visar jag det här? För att utmåla män som monster? Nej. Män är inte monster. Vissa individer är monster, men aldrig på grund av sitt kön, sin sexuella läggning, sin hudfärg eller sin religion. Människor blir monster på grund trauman, strukturella problem, störda könsroller, psykiatriska störningar samt förvridna ideal och normer. Det jag vill visa är att kvinnor är utsatta pga sitt kön i en förvriden maktstruktur. En maktstruktur där mannen får ta det han vill, och ursäktas pga förenklad biologi. Mannen utmålas som slav under sina drifter, inte något jag skulle godta som man. Men mer om det på den internationella mansdagen.
Jag är feminist. Jag tror på att kvinnor och män är lika värda, vi är jämbördiga. Jag lever dock inte i ett samhälle som är uppbyggt så. Jag ser män som förfördelas tack vare att de fötts med en penis. Jag ser kvinnor som förfördelas tack vare att de fötts med en slida. Jag ser dock främst män som förfördelas. Är det någon slags prestation? Att bara födas och tillhöra en viss könstillhörighet? Är det något att premiera?
Jag är feminist för att jag vill få beröm för mina prestationer, istället för att veta om jag är "fuckable". Jag är feminist för att jag vill ha samma lön som Anton, som har likvärdig utbildning och erfarenhet som mig. Jag är feminist för att jag vill bli anställd för att mitt CV och min personlighet gör intryck, inte för att det behövs kvoteras in en anställd med bröst. Jag är feminist för att jag vill rösta och påverka politiken i mitt land.
Jag är feminist för att jag vill kunna välja att arbeta istället för att vara hemma med mina barn. Jag är feminist för att föräldrar ska kunna välja föräldraledighet utifrån önskan att vara med barnet, inte utifrån hur ekonomin ser ut. Jag är feminist för att jag vill kunna göra en abort om jag vill. Jag är feminist för att jag vill bestämma över mig själv, mitt liv och min kropp. Jag är feminist för att jag vill slippa en könsroll som gör mig och mina medmänniskor obekväma. Jag är feminist för att jag tror att män inte är monster. Jag är feminist för att jag tror att det finns en maktstruktur som gynnar män. Jag är feminist för att kvinnor som gör karriär anses som okvinnliga.
Jag skulle kunna fortsätta i evigheter. Så varför är kvinnodagen viktig för mig? Av samma skäl som mansdagen är viktig. Vi har rättigheter och behov som inte blir tillgodosedda. Kvinnor har kämpat för att få bli myndiga, få rösta i val, för fri abort, för att få preventivmedel samt att inte avskedas pga graviditet, förlossning eller giftermål. Det dröjde ända till 1965 innan våldtäkt inom äktenskapet sågs som ett brott.
Det är starkt jobbat och jag beundrar dessa kvinnor. Det finns saker kvar att kämpa för och jag tänker kämpa för min skull, för alla kvinnor och för alla mäns skull. Kvinnodagen är inte för att smutskasta eller skuldbelägga mannen som begrepp, den är för att stärka kvinnans ställning i det patriarkala systemet.
Under 2012 anmäldes 28 300 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år. Det finns två särskilt utsatta grupper; ensamstående mödrar som främst utsätts för våld av närstående samt kvinnor som blir utsatta för våld i arbetslivet. Lite mer än en fjärdedel av alla anmälningar sker av kvinnor som utsatts för våld av närstående. Undersökningar visar att allt fler kvinnor utsätts för våld av ytligt bekanta som de arbetar med. Det är lärare, kollegor och patienter som utövar våldet.
Det här är fakta.
Under 2012 anmäldes 28 300 fall av misshandel av kvinnor
Under 2012 misstänktes 6 400 människor för misshandel av kvinnor
Under 2012 var det 20 procent av anmälningarna som ledde till att en misstänkt kunde knytas till brottet
Källa
Det här är fakta.
Under 2012 anmäldes 16 700 sexualbrott
Under 2012 var 98 procent av de som misstänktes för brotten män
Under 2012 var 26 procent av brotten begångna antingen i offrets eller gärningspersonens hem
Lägg väl märke till att det är både män och kvinnor som utsatts för sexualbrott. Lägg också väl märke till att 98 procent av gärningspersonerna är män.
Källa
Så varför visar jag det här? För att utmåla män som monster? Nej. Män är inte monster. Vissa individer är monster, men aldrig på grund av sitt kön, sin sexuella läggning, sin hudfärg eller sin religion. Människor blir monster på grund trauman, strukturella problem, störda könsroller, psykiatriska störningar samt förvridna ideal och normer. Det jag vill visa är att kvinnor är utsatta pga sitt kön i en förvriden maktstruktur. En maktstruktur där mannen får ta det han vill, och ursäktas pga förenklad biologi. Mannen utmålas som slav under sina drifter, inte något jag skulle godta som man. Men mer om det på den internationella mansdagen.
Jag är feminist. Jag tror på att kvinnor och män är lika värda, vi är jämbördiga. Jag lever dock inte i ett samhälle som är uppbyggt så. Jag ser män som förfördelas tack vare att de fötts med en penis. Jag ser kvinnor som förfördelas tack vare att de fötts med en slida. Jag ser dock främst män som förfördelas. Är det någon slags prestation? Att bara födas och tillhöra en viss könstillhörighet? Är det något att premiera?
Jag är feminist för att jag vill få beröm för mina prestationer, istället för att veta om jag är "fuckable". Jag är feminist för att jag vill ha samma lön som Anton, som har likvärdig utbildning och erfarenhet som mig. Jag är feminist för att jag vill bli anställd för att mitt CV och min personlighet gör intryck, inte för att det behövs kvoteras in en anställd med bröst. Jag är feminist för att jag vill rösta och påverka politiken i mitt land.
Jag är feminist för att jag vill kunna välja att arbeta istället för att vara hemma med mina barn. Jag är feminist för att föräldrar ska kunna välja föräldraledighet utifrån önskan att vara med barnet, inte utifrån hur ekonomin ser ut. Jag är feminist för att jag vill kunna göra en abort om jag vill. Jag är feminist för att jag vill bestämma över mig själv, mitt liv och min kropp. Jag är feminist för att jag vill slippa en könsroll som gör mig och mina medmänniskor obekväma. Jag är feminist för att jag tror att män inte är monster. Jag är feminist för att jag tror att det finns en maktstruktur som gynnar män. Jag är feminist för att kvinnor som gör karriär anses som okvinnliga.
Jag skulle kunna fortsätta i evigheter. Så varför är kvinnodagen viktig för mig? Av samma skäl som mansdagen är viktig. Vi har rättigheter och behov som inte blir tillgodosedda. Kvinnor har kämpat för att få bli myndiga, få rösta i val, för fri abort, för att få preventivmedel samt att inte avskedas pga graviditet, förlossning eller giftermål. Det dröjde ända till 1965 innan våldtäkt inom äktenskapet sågs som ett brott.
Det är starkt jobbat och jag beundrar dessa kvinnor. Det finns saker kvar att kämpa för och jag tänker kämpa för min skull, för alla kvinnor och för alla mäns skull. Kvinnodagen är inte för att smutskasta eller skuldbelägga mannen som begrepp, den är för att stärka kvinnans ställning i det patriarkala systemet.
2013-01-16
...
Råkade av misstag radera några av mina senaste inlägg. Alla från november, december och januari är borta, jag lyckas inte få tillbaks dem heller.Finns inte ens som cache via google. Känner mig rätt less.. Så nu vet ni!
Bland långkalsonger och vedträn
Har bott uppe i stugan sedan innan årsskiftet. Det känns fortfarande lite som semester. Det finns inte så många kanaler och internet är fruktansvärt, löjligt långsamt. Allt detta skänker dock ett underbart lugn. Jag känner mig mer harmonisk och avslappnad än jag gjort på länge. Avskildhet passar mig bra. Sedan är det väldigt befriande att strutta omkring i långfillingar, sport-bh och tjocksockar medan det sprakar i kaminen. Katterna har aldrig varit så lugna som nu, de verkar också ha blivit mer harmoniska.
2012-10-19
2012-10-13
Don't be tardy for the party
Igår var jag och fina S på hockey, kikade in Strömsund vs Sveg. Sist jag var på en hockeymatch är nog någon gång på högstadiet. Vi brukade spana in de snygga grabbarna och vara allmänt fjortis som man är i den åldern. Gårdagen var skitkul, det var bra att göra något nytt och bryta vardagens slentrian.
Ikväll blir det middag och vin med några vänner, känns också som en hit! Har ju insett att nu när ena bästis flyttat, så måste jag anstränga mig lite om jag ska träffa folk, haha! Var som lättsamt förut att gå tvärs över parkeringen och veta att det var massa folk där, nu får jag bjuda in dom eller mig själv om det ska bli någon socializing. Det är väl bra antar jag, att jag äntligen måste visa framfötterna och make an effort för att att vara med mina vänner. Är en himla enstöring, men gillar ju alla mina fina vänner! Alla ni som känt mig ett tag vet ju att jag är sämst på att höra av mig, har alltid varit och har gjort hundratals försök att ändra det. Det brukar dock inte gå så bra, jag blir så lätt fast i min egen lilla bubbla.
Så ett tidigt nyårslöfte är att göra ett sista försök att försöka bli bättre på att visa mina vänner att jag uppskattar dem och trivs i deras sällskap. Känns tragiskt att man oftast bara träffas när det vankas alkohol, för tusan vi kan väl ha kul ändå? Sedan är det ju givetvis så att vi allihop har jobb, skola osv så det är fullt upp på veckan.. men en liten stund borde man ju ha ork till?
Jaja, jag hoppas ni alla får en riktigt trevlig helg, det tänker jag ha!
2012-10-11
at least not today
Det är lätt att fastna i grubblerier, speciellt nu på hösten när det är mörkt ute och vi ensamma själar sitter och trycker i våra hem. Har för mig att någon sagt något i stil med att isolation är dåligt sällskap för då vandrar tanken för långt. Poängen var att om du är för introspektiv så ledde det bara till negativa tankegångar.
Jag är en typisk grubblare. Jag tror jag skrivit om det förut? Jag kan sitta och tänka tillbaka på händelser som skedde för 7 år sen och önska att jag handlat annorlunda. Jag samlar på erfarenheter, jag är impulsiv och blir ibland helt galen av livsglädje och gör massa tokiga saker. Ibland ångrar jag dem redan när jag gör dem, ibland dagen efter och ibland något år efter. Det kommer dock alltid en dag när jag kan skratta åt det eller känna att jag lärt mig något av det. Skratta åt mina misstag, mina tokiga infall och mina naiva tankar om livet.
För så är det att leva, förhoppningsvis så växer vi och utvecklas som människor. Så visst, jag kan ångra lite av allt tokigt jag gjort men är glad att jag gjort det ändå. För allt det tokiga, allt det pinsamma, svåra och ibland rent idiotiska jag gjort är det som gjort mig till mig. Jag är Sandra Doberck för fan! Den allra bästa Sandra Doberck som finns i hela jävla världen.
Något som gör mig glad är att jag förhoppningsvis har 50 år kvar att leva. FEMTIO JÄVLA ÅR där jag kan leva rövare, älska så hjärtat växer sig urstarkt, fnittra med bästa vänner, ha diskussioner om strängteori och oändlighet med finaste bittraste mannen, träffa fina människor som krossar mitt hjärta, resa till jordens alla hörn med bästis E och åka på bilfärder med skumma människor och kanske, kanske återigen visa röven för alla som sitter på Mc Donalds vid Stortorget tillsammans med en extremt fin flata till vän.
EDIT: Det här var innan duckface-posen kom, hatar bara att le på kort så har alltid gjort grimaser istället. För då gör det ju inget om man ser ful ut, är som tillåtet, haha! Sedan att min dåvarande pojkvän tyckte jag var adorable när jag gjorde så kan ju ha bidragit lite också, hehe!
Jag är en typisk grubblare. Jag tror jag skrivit om det förut? Jag kan sitta och tänka tillbaka på händelser som skedde för 7 år sen och önska att jag handlat annorlunda. Jag samlar på erfarenheter, jag är impulsiv och blir ibland helt galen av livsglädje och gör massa tokiga saker. Ibland ångrar jag dem redan när jag gör dem, ibland dagen efter och ibland något år efter. Det kommer dock alltid en dag när jag kan skratta åt det eller känna att jag lärt mig något av det. Skratta åt mina misstag, mina tokiga infall och mina naiva tankar om livet.
För så är det att leva, förhoppningsvis så växer vi och utvecklas som människor. Så visst, jag kan ångra lite av allt tokigt jag gjort men är glad att jag gjort det ändå. För allt det tokiga, allt det pinsamma, svåra och ibland rent idiotiska jag gjort är det som gjort mig till mig. Jag är Sandra Doberck för fan! Den allra bästa Sandra Doberck som finns i hela jävla världen.
Något som gör mig glad är att jag förhoppningsvis har 50 år kvar att leva. FEMTIO JÄVLA ÅR där jag kan leva rövare, älska så hjärtat växer sig urstarkt, fnittra med bästa vänner, ha diskussioner om strängteori och oändlighet med finaste bittraste mannen, träffa fina människor som krossar mitt hjärta, resa till jordens alla hörn med bästis E och åka på bilfärder med skumma människor och kanske, kanske återigen visa röven för alla som sitter på Mc Donalds vid Stortorget tillsammans med en extremt fin flata till vän.
EDIT: Det här var innan duckface-posen kom, hatar bara att le på kort så har alltid gjort grimaser istället. För då gör det ju inget om man ser ful ut, är som tillåtet, haha! Sedan att min dåvarande pojkvän tyckte jag var adorable när jag gjorde så kan ju ha bidragit lite också, hehe!
2012-10-08
anakoret
Avskildhet, ensamhet, avstängdhet, tillbakadragenhet, stillhet.
Enstöring, ensam person, enslig, eremit, osällskaplig människa, särling.
Ensam, allena, övergiven, utan sällskap, solokvist, avskild, solitär, unik, lämnad åt sitt öde.
Sällskap, samvaro, gemenskap, kamrat, följeslagare, partner, moatjé.
Att vara enslig behöver inte betyda att man är ensam. Är jag en särling för att jag trivs bra i min ensamhet? Jag känner mig sällan övergiven trots att jag är allena. Min avskildhet, min avsaknad av samvaro är självvald. Jag har tänkt mycket på det här då flera uttryckt en undran eller önskan om att jag också "borde skaffa någon", för min förra partner har ju någon. Ja, det har hen och jag tycker det är fantastiskt att hen kan vara lycklig.
Men jag är inte redo för att dela mitt liv med någon igen, jag är inte redo för att älska någon igen. Detta har absolut inget med mitt förra förhållande att göra. Det är helt enkelt så att jag vill komma underfund med vem jag är, innan jag ger mig in på att försöka lära känna någon annan. Det faktum att jag inte träffat någon extraordinär människa har ju även en viss påverkan, haha. Jag längtar efter himlastormande kärlek igen, men inte nu. Så nej, jag letar inte efter en partner och jag tänker inte göra det för att underlätta för er.
Jag trivs bra med mitt liv som det är nu. Jag trivs med att bo själv med mina fina små katter. Jag trivs med att kunna läsa hela natten om jag vill, för ingen störs av min lampa. Jag trivs med att äta vad jag vill, diska när jag vill och springa omkring halvnaken om jag vill. Jag är nöjd. De få gånger jag vill ha sällskap har jag alltid mina fina vänner och min familj - så det går aldrig någon nöd på mig. Mitt liv är bra precis som det är.
Enstöring, ensam person, enslig, eremit, osällskaplig människa, särling.
Ensam, allena, övergiven, utan sällskap, solokvist, avskild, solitär, unik, lämnad åt sitt öde.
Sällskap, samvaro, gemenskap, kamrat, följeslagare, partner, moatjé.
Att vara enslig behöver inte betyda att man är ensam. Är jag en särling för att jag trivs bra i min ensamhet? Jag känner mig sällan övergiven trots att jag är allena. Min avskildhet, min avsaknad av samvaro är självvald. Jag har tänkt mycket på det här då flera uttryckt en undran eller önskan om att jag också "borde skaffa någon", för min förra partner har ju någon. Ja, det har hen och jag tycker det är fantastiskt att hen kan vara lycklig.
Men jag är inte redo för att dela mitt liv med någon igen, jag är inte redo för att älska någon igen. Detta har absolut inget med mitt förra förhållande att göra. Det är helt enkelt så att jag vill komma underfund med vem jag är, innan jag ger mig in på att försöka lära känna någon annan. Det faktum att jag inte träffat någon extraordinär människa har ju även en viss påverkan, haha. Jag längtar efter himlastormande kärlek igen, men inte nu. Så nej, jag letar inte efter en partner och jag tänker inte göra det för att underlätta för er.
Jag trivs bra med mitt liv som det är nu. Jag trivs med att bo själv med mina fina små katter. Jag trivs med att kunna läsa hela natten om jag vill, för ingen störs av min lampa. Jag trivs med att äta vad jag vill, diska när jag vill och springa omkring halvnaken om jag vill. Jag är nöjd. De få gånger jag vill ha sällskap har jag alltid mina fina vänner och min familj - så det går aldrig någon nöd på mig. Mitt liv är bra precis som det är.
2012-10-05
i ett hus vid skogens slut
Nästan all min tid spenderas med drömmar om framtiden.
Drömmar om ett hem, en trygg plats att vara.
Drömmar om ett rikare liv.
2012-10-04
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)