Where Do My Bluebird Fly

Påsken är snart över och lugnet har precis infunnit sig. Det har varit mycket god mat, bland annat så gjorde farmor fläskstek. För er som inte vet det, så är det den bästa danska maträtten som finns! Vi har druckit gott vin och kommit överens större delen av tiden. Det blev lite hett när vi diskuterade invandrings- och flyktingpolitik, jag ville strypa allihop! Men annars har det varit relativt lugnt, några smärre incidenter bara.

Bland det trevligaste i påsk var faktiskt att sitta och surra med J, och att få upptäcka en massa bra musik.

Let's Go To Paradise

Jag känner mig lyckligt lottad som har vänner som hjälper mig och slår ett slag för mig, när det är svårt att göra det själv. Jag tror att vi alla brottas med en del i oss själva som säger att vi inte duger, att vi är otillräckliga och alltid kommer vara det. Det är den delen som får oss att klanka ner på oss själva, men även andra för att själva må lite bättre. Den delen som mobbar, hycklar och hånar andra och oss själva. Den delen som drar oss ner i självömkan, dåliga och destruktiva tankegångar. Så jag är glad att när jag själv inte orkar stå emot, så kan jag få hjälp och kraft av er. Jag kände mig trampad på och nertryckt i skoskaften idag. Jag ville skrika som ett barn, eller kanske gråta en skvätt i självömkans tecken - men då tänkte jag på er fina. Ni som faktiskt tycker att jag har ett värde. Ett värde i att bara vara mig. Jag behöver inte prestera, vara på ett visst sätt eller säga vissa saker - ni verkar genuint tycka om mig för mig. Då log jag igen och världen kändes genast lite ljusare.

Moonshine Got Me

De senaste veckorna har bestått av många känsloyttringar, både från min sida och andras. Det har varit allt från en halv kärleksförklaring, en önskan om att inte vara min vän, till en som ville försäkra sig om att vi faktiskt är vänner. Jag har gråtit ut hos en nyfunnen god vän, jag har varit arg, bitter och elak. Så det har känts en smula intensivt ett tag. Det är snart påsk och mina farföräldrar kommer upp från DK för att hälsa på. Det var länge sedan sist och känns lite jobbigt men samtidigt roligt. Det jobbiga ligger väl i att man alltid blir kritiserad och får berättat för sig hur man borde leva, vara, se ut och allt annat du kan tänka dig. Du ska helst vara ett sportande, smalt helgon med god utbildning och bra betalt. Inte riktigt som mig - med tatueringar, piercing, för tjock, för lång, svär för mycket, dricker för mycket, har haft för många pojkvänner, läser fel utbildning..

Det kanske inte är så, men det är så det känns. Att alltid bli jämförd med andra och förlora på det, gör ont. Jag brukar försöka skratta bort det, skämta om det. Men just nu känner jag mig naken, försvarslös och sårbar.

From my heart

I wish for small things and so very big things. I wish for courage, confidence and most of all I wish for certainty. Certainty of what I want, what I need and what I can expect in life. I wish the road sometimes wouldn't be so winding, treacherous and deceiving. I wish I was able to look you in the eyes and just tell you - Hey, I kind of like you.

I wish that I was brave. I wish that I was strong. Above all I wish that I could be proud to be me. To not regret the choices I've already made in life - because some of them I do, thankfully the most of them I don't. But still, a little peace of mind wouldn't be so bad. So I wish for peace and faith, faith that the world and life gets better and easier.

The Troubled

Igår var en jobbig dag. Allt kändes tungt, jobbigt och tröstlöst. Denna gång lyckades jag inte vända det till något positivt, till handling utan jag stannade i känslan. Känslan att ge upp, sänka garden och släppa allt. Efter lite tårar, sömn och värmande ord från kära vänner så känns det bättre. Nu orkar jag ett tag till.

Så tack mina fina, ni gör livet lättare att leva.

Come away with me

Just nu önskar jag att du skulle dra med mig på äventyr. Jag behöver lite spänning, romantik och storslagna gester. Jag behöver det dramatiska men ändock idylliska som man ser i kärleksfilmerna från ljuva Hollywood.
Jag behöver lite kärlek helt enkelt.

She reminds me of you

Gårdagen bjöd på god mat, gott sällskap och gott, men trött humör. Det var födelsedagsmiddag med hare, fläskfilé och gott att dricka till. Riktigt trevligt var det! Sedan kilade(läs släpade cykel med fetpunka) jag över till ringarna för att umgås med ett gäng fina brudar. Drack lite grogg och surrade. De andra som var lite piggare än mig, och därmed mer sociala, gick vidare till Hörnet medan jag svängde förbi hos B innan jag gick hem och stupade i säng. Var skönt att vakna relativt pigg och glad, ännu gladare blev jag när brorsan bjöd på mat på Chang. Har suktat efter vårrullar sen Polen-resan! De är duktiga på mat i Polen, men vårrullar kan dom fan inte göra, haha.

Just nu tvättar jag för fullt, borde egentligen städa hela rövarkulan men det får vänta tills imorgon. Det lutar åt soffläge med katterna ikväll, det är bra för själen. Vilket för övrigt är mitt flitigast använda uttryck just nu, för ibland ska man skita i alla måsten, borden, skulle ha osv. Jag ser så många som mår dåligt för att de inte orkar med alla för stränga krav, krav som de oftast ställt på sig själva. Så skit i bantningen, städningen, det där jobbiga samtalet med kompisen du inte gillar egentligen, eller vad det nu kan vara - För ibland ska du göra det som är bra för själen, det som får dig att orka med vardagen.

Trevlig helg!

Kungsutsikten

Idiot, walk!

Kan äntligen gå relativt normalt! Så länge jag inte böjer eller vrider fotleden och vristen för mycket så funkar det - så nu är kryckorna väck! Det ska inte daltas här inte, på lördag ska jag prova ifall foten håller för en riktig promenad också.

Gårdagen bjöd på te med fina flickor och idag har jag varit hos mor och ätit :) Känner mig übersocial bara där! Men förhoppningsvis så kommer helgen också bjuda på lite trevligt sällskap.

Nu medan det är regn, rusk och slask - så längtar jag tillbaka till Warzsawa!

Skip a step

Sitter för tillfället och tycker lite synd om mig själv, har en stukad/vrickad fot som ställer till det en hel del. Är givetvis glad att inget är brutet och att jag bara behöver kryckan ett par dagar till, men känns jävligt trist ändå. Försökte gå utan idag men det funkade inte så bra..

Ibland är allt bara kaos.

It's up to you

Hade turen att bli bjuden på paltbröd, fläsk och vitsås hemma hos mamma. Det var underbart gott och skönt att få surra en massa. Har alltid varit glad och tacksam över att jag har en så god relation med henne, vi står nära och kan prata om allt. Vi pratar om allt från relationer till djurvård till socialt arbete.

Är inte riktigt på skrivhumör, men tänker bjuda på en bild på mina älskade bäbisar Saga och Vega.

Saga, den sköna.

Vega, den vilda.

Godnatt på er! :)

Stabbing the drama

Idag blev en dålig dag.Det har egentligen inte hänt något hemskt eller extra jobbigt. Jag blev bara extremt arg och less på min livssituation, hemska människor och förhållanden. Något brast.

Jag hade lust att sparka världen i skrevet, skita i allt ansvar, alla plikter och alla människor. Jag ville supa, knulla och slåss - helst alla tre samtidigt! Jag ville dänga alla som sårat mig, folk som är puckade, speciellt folk som är så puckade att de inte ens fattar det själva. Jag ville dänga statsministern, hela det byråkratiska systemet. Jag ville dänga Bush, alla terrorister, onda människor och allt rackarpack som flyter omkring. Jag ville dänga alla hjälplösa människor, som inte klarar ett enda dugg - för att de är blåsta, lata, inavlade och odugliga. Jag ville dänga alla bittra människor som suger musten ur mig och hela deras omgivning. Jag ville dänga alla inskränkta människor här i världen som dömer, sårar och skadar andra människor. Jag ville dänga allt, alla.

Jag hade kunnat göra något destruktivt, lättsamt och egentligen ganska fegt. Det är vad jag oftast gör. Idag valde jag att använda min ilska till något mer konstruktivt - jag tränade av mig ilskan. Det var så jävla skönt att få kramp i musklerna, känna hjärtat pumpa och adrenalinet rinna till. Jag är lugn nu.

Rumour has it.

I brist på inspiration så tänkte jag skriva om fem saker ni inte visste om mig. Det är nämligen så att flera av mina vänner som bloggar, håller på med detta nu. Vissa kanske vet, är ju som halvsvårt när man inte vet vilka som läser bloggen, hehe!

1. Jag har varit riktigt himlastormande kär två gånger, både gångerna slutade med ett krossat hjärta för min del. Båda dessa erfarenheter har lett till att jag lätt blir förälskad/förtjust i folk, men det kan gå över lika fort. Det känns lite som en skyddsmekanism för att inte bli så himla ledsen och sårad. Det är lite som när man var liten och var kär i kändisar, det är skönt med något ouppnåeligt ibland för då slipper man det bittra och tunga i ett avslag eller uppbrott. Jag är för tillfället lite småkär faktiskt!

2. Jag är väldigt, väldigt blyg. Jag är även väldigt frispråkig vilket lett till att många anser mig vara totalt oblyg, framåt och drivande. Paradoxalt nog så stämmer båda.

3. När jag var yngre skämdes jag över min skostorlek (41-42) då jag tyckte det var extremt okvinnligt. Detta ledde till att jag ofta köpte för små skor och fick ont i fötterna som följd. Det känns så löjligt när jag tänker på det nu, men det var blodigt allvar då.

4. Jag har en förmåga att bli väldigt/ eller låta väldigt dramatisk, när jag druckit och blir ledsen. Jag skickar ofta sms till de som jag i min enfald tror kan trösta mig. Jag har även en tendens till att överdriva mina känslor till dessa stackars människor i dessa situationer, vilket brukar leda till en hel del ångest dagen efter.

5. En av mina största rädslor är att bli en gammal bitter, intolerant och inskränkt människa. Jag har försökt att leva efter mottot " Jag ångrar hellre det jag gjort, än det jag inte gjort" vilket lett till jävligt mycket roliga, galna upplevelser! Vissa bra, vissa mindre bra men man kan alltid skratta åt de "dåliga" efter ett tag. För jag tror att ju mer jag ser, upplever, diskuterar, studerar och gör - desto mer kunskap har jag. Kunskap är makt!

Jag bjuder på en bild från tågresan hem från Strasbourg. Jag och Emelie gjorde allt som man inte ska göra som turist - och fan vad kul vi hade!

Blame it on my own sick pride

Vill egentligen skriva något upplyftande, eller något intellektuellt debattinlägg typ.. Men det enda jag kan tänka på är min förbannade rygg som gör ont!

The Wild Ones

Idag när det är grått, kallt och blåsigt längtar jag ännu mer efter sommar. Jag skulle nästan bli glad av att höra en mygga surra omkring! Har redan nu högtflyende planer för denna sommar. Har bland annat anmält mig till två sommarkurser på distans, som utgår från Mittuniversitetet Härnösand. Språk, kön och identitet samt Rasismens historia. Det blir även jobb på mitt kära 36:an med Jens, blir fjärde sommaren jag är där! :) Sedan har jag massa planer för utflykter, roadtrips osv - ska lyckas dra med mig rätt människor så kommer det bli underbart!

Gräslök hemma hos flickorna Mikaelsson, Äspnäs

På tal om gräslök..Något underbart, samt nyttigt, att äta på sommaren är ju skinkomelett med nyklippt gräslök!

Walk the line

Idag drömmer jag om sommarregn, våt asfalt och löpträning. Var ute på promenad med Bodil och gänget, vaderna kändes halvdöda efter lindbergsbacken - men fan va skönt det känns nu när man är hemma igen! Därför drömmer jag alltså om en tid med bättre kondis och löpträning..

I övrigt så flyter vardagen på med studiepraktik, ta hand om katterna och hemmet. Är även glad för mina goda vänner som ställer upp för mig - både rent praktiskt med att hänga upp tavlor men även de som lånar ut ett öra ibland. Känner mig ovanligt lycklig nu för tiden!

Be mine!

For the first time, there is no mercy in your eyes
And the cold wind is hitting my face and you're gone
And you're walking away (away)
And I am helpless sometimes
Wishing's just no good
'Cause you don't see me like I wish you would

Today Robyn knows exactly how I feel when it comes to you.

Each and every day.

Jag saknar så många människor, vissa varje dag, vissa bara ibland när jag påminns om dem. Jag tittade på Ronja Rövardotter idag, min absoluta favoritfilm när jag var liten. Än idag är det den film jag helst ser när jag är sjuk och tycker synd om mig själv. En av mina favoritscener är när Skalle-Per gått bort och Mattis i sin sorg skriker; Han fattas mig. Han fattas mig så det skär i bröstet. När något fattas, när det inte är komplett - det känns mer fundamentalt än saknad. Det är sådant jag gillar med ord, de nyanser de kan skapa. De känslor de kan framkalla hos åhöraren.. Ni fattas mig. Mormor och morfar som jag aldrig kommer att se igen. Min övriga släkt som jag träffar alldeles för sällan. Gamla vänner som inte längre är nära. Ni är många som saknas, fattas och tänks på.

I'll be your lover, too.

Känner en stilla sorg, ett sakta vemod när jag tänker på de drömmar som grusats. Samtidigt känner jag en spirande glädje och nyfikenhet över det som komma skall.

Step it up!

Blir galen på människor som inte tar sitt eget personliga ansvar på allvar. Jag ska inte behöva jaga dig för att du ska göra rätt!

The Majority Says

Jag kände mig lycklig idag. Allt kändes rätt och framtiden kändes ljus och full med möjligheter. I takt med att solen sjönk så sjönk även mitt humör. Nu sitter jag här och har lust att skrika och grina som ett tjurigt barn. Varför låter jag andra människors handlingar påverka mig så?