The Troubled

Igår var en jobbig dag. Allt kändes tungt, jobbigt och tröstlöst. Denna gång lyckades jag inte vända det till något positivt, till handling utan jag stannade i känslan. Känslan att ge upp, sänka garden och släppa allt. Efter lite tårar, sömn och värmande ord från kära vänner så känns det bättre. Nu orkar jag ett tag till.

Så tack mina fina, ni gör livet lättare att leva.

Come away with me

Just nu önskar jag att du skulle dra med mig på äventyr. Jag behöver lite spänning, romantik och storslagna gester. Jag behöver det dramatiska men ändock idylliska som man ser i kärleksfilmerna från ljuva Hollywood.
Jag behöver lite kärlek helt enkelt.

She reminds me of you

Gårdagen bjöd på god mat, gott sällskap och gott, men trött humör. Det var födelsedagsmiddag med hare, fläskfilé och gott att dricka till. Riktigt trevligt var det! Sedan kilade(läs släpade cykel med fetpunka) jag över till ringarna för att umgås med ett gäng fina brudar. Drack lite grogg och surrade. De andra som var lite piggare än mig, och därmed mer sociala, gick vidare till Hörnet medan jag svängde förbi hos B innan jag gick hem och stupade i säng. Var skönt att vakna relativt pigg och glad, ännu gladare blev jag när brorsan bjöd på mat på Chang. Har suktat efter vårrullar sen Polen-resan! De är duktiga på mat i Polen, men vårrullar kan dom fan inte göra, haha.

Just nu tvättar jag för fullt, borde egentligen städa hela rövarkulan men det får vänta tills imorgon. Det lutar åt soffläge med katterna ikväll, det är bra för själen. Vilket för övrigt är mitt flitigast använda uttryck just nu, för ibland ska man skita i alla måsten, borden, skulle ha osv. Jag ser så många som mår dåligt för att de inte orkar med alla för stränga krav, krav som de oftast ställt på sig själva. Så skit i bantningen, städningen, det där jobbiga samtalet med kompisen du inte gillar egentligen, eller vad det nu kan vara - För ibland ska du göra det som är bra för själen, det som får dig att orka med vardagen.

Trevlig helg!

Kungsutsikten

Idiot, walk!

Kan äntligen gå relativt normalt! Så länge jag inte böjer eller vrider fotleden och vristen för mycket så funkar det - så nu är kryckorna väck! Det ska inte daltas här inte, på lördag ska jag prova ifall foten håller för en riktig promenad också.

Gårdagen bjöd på te med fina flickor och idag har jag varit hos mor och ätit :) Känner mig übersocial bara där! Men förhoppningsvis så kommer helgen också bjuda på lite trevligt sällskap.

Nu medan det är regn, rusk och slask - så längtar jag tillbaka till Warzsawa!

Skip a step

Sitter för tillfället och tycker lite synd om mig själv, har en stukad/vrickad fot som ställer till det en hel del. Är givetvis glad att inget är brutet och att jag bara behöver kryckan ett par dagar till, men känns jävligt trist ändå. Försökte gå utan idag men det funkade inte så bra..

Ibland är allt bara kaos.

It's up to you

Hade turen att bli bjuden på paltbröd, fläsk och vitsås hemma hos mamma. Det var underbart gott och skönt att få surra en massa. Har alltid varit glad och tacksam över att jag har en så god relation med henne, vi står nära och kan prata om allt. Vi pratar om allt från relationer till djurvård till socialt arbete.

Är inte riktigt på skrivhumör, men tänker bjuda på en bild på mina älskade bäbisar Saga och Vega.

Saga, den sköna.

Vega, den vilda.

Godnatt på er! :)

Stabbing the drama

Idag blev en dålig dag.Det har egentligen inte hänt något hemskt eller extra jobbigt. Jag blev bara extremt arg och less på min livssituation, hemska människor och förhållanden. Något brast.

Jag hade lust att sparka världen i skrevet, skita i allt ansvar, alla plikter och alla människor. Jag ville supa, knulla och slåss - helst alla tre samtidigt! Jag ville dänga alla som sårat mig, folk som är puckade, speciellt folk som är så puckade att de inte ens fattar det själva. Jag ville dänga statsministern, hela det byråkratiska systemet. Jag ville dänga Bush, alla terrorister, onda människor och allt rackarpack som flyter omkring. Jag ville dänga alla hjälplösa människor, som inte klarar ett enda dugg - för att de är blåsta, lata, inavlade och odugliga. Jag ville dänga alla bittra människor som suger musten ur mig och hela deras omgivning. Jag ville dänga alla inskränkta människor här i världen som dömer, sårar och skadar andra människor. Jag ville dänga allt, alla.

Jag hade kunnat göra något destruktivt, lättsamt och egentligen ganska fegt. Det är vad jag oftast gör. Idag valde jag att använda min ilska till något mer konstruktivt - jag tränade av mig ilskan. Det var så jävla skönt att få kramp i musklerna, känna hjärtat pumpa och adrenalinet rinna till. Jag är lugn nu.

Rumour has it.

I brist på inspiration så tänkte jag skriva om fem saker ni inte visste om mig. Det är nämligen så att flera av mina vänner som bloggar, håller på med detta nu. Vissa kanske vet, är ju som halvsvårt när man inte vet vilka som läser bloggen, hehe!

1. Jag har varit riktigt himlastormande kär två gånger, både gångerna slutade med ett krossat hjärta för min del. Båda dessa erfarenheter har lett till att jag lätt blir förälskad/förtjust i folk, men det kan gå över lika fort. Det känns lite som en skyddsmekanism för att inte bli så himla ledsen och sårad. Det är lite som när man var liten och var kär i kändisar, det är skönt med något ouppnåeligt ibland för då slipper man det bittra och tunga i ett avslag eller uppbrott. Jag är för tillfället lite småkär faktiskt!

2. Jag är väldigt, väldigt blyg. Jag är även väldigt frispråkig vilket lett till att många anser mig vara totalt oblyg, framåt och drivande. Paradoxalt nog så stämmer båda.

3. När jag var yngre skämdes jag över min skostorlek (41-42) då jag tyckte det var extremt okvinnligt. Detta ledde till att jag ofta köpte för små skor och fick ont i fötterna som följd. Det känns så löjligt när jag tänker på det nu, men det var blodigt allvar då.

4. Jag har en förmåga att bli väldigt/ eller låta väldigt dramatisk, när jag druckit och blir ledsen. Jag skickar ofta sms till de som jag i min enfald tror kan trösta mig. Jag har även en tendens till att överdriva mina känslor till dessa stackars människor i dessa situationer, vilket brukar leda till en hel del ångest dagen efter.

5. En av mina största rädslor är att bli en gammal bitter, intolerant och inskränkt människa. Jag har försökt att leva efter mottot " Jag ångrar hellre det jag gjort, än det jag inte gjort" vilket lett till jävligt mycket roliga, galna upplevelser! Vissa bra, vissa mindre bra men man kan alltid skratta åt de "dåliga" efter ett tag. För jag tror att ju mer jag ser, upplever, diskuterar, studerar och gör - desto mer kunskap har jag. Kunskap är makt!

Jag bjuder på en bild från tågresan hem från Strasbourg. Jag och Emelie gjorde allt som man inte ska göra som turist - och fan vad kul vi hade!

Blame it on my own sick pride

Vill egentligen skriva något upplyftande, eller något intellektuellt debattinlägg typ.. Men det enda jag kan tänka på är min förbannade rygg som gör ont!

The Wild Ones

Idag när det är grått, kallt och blåsigt längtar jag ännu mer efter sommar. Jag skulle nästan bli glad av att höra en mygga surra omkring! Har redan nu högtflyende planer för denna sommar. Har bland annat anmält mig till två sommarkurser på distans, som utgår från Mittuniversitetet Härnösand. Språk, kön och identitet samt Rasismens historia. Det blir även jobb på mitt kära 36:an med Jens, blir fjärde sommaren jag är där! :) Sedan har jag massa planer för utflykter, roadtrips osv - ska lyckas dra med mig rätt människor så kommer det bli underbart!

Gräslök hemma hos flickorna Mikaelsson, Äspnäs

På tal om gräslök..Något underbart, samt nyttigt, att äta på sommaren är ju skinkomelett med nyklippt gräslök!

Walk the line

Idag drömmer jag om sommarregn, våt asfalt och löpträning. Var ute på promenad med Bodil och gänget, vaderna kändes halvdöda efter lindbergsbacken - men fan va skönt det känns nu när man är hemma igen! Därför drömmer jag alltså om en tid med bättre kondis och löpträning..

I övrigt så flyter vardagen på med studiepraktik, ta hand om katterna och hemmet. Är även glad för mina goda vänner som ställer upp för mig - både rent praktiskt med att hänga upp tavlor men även de som lånar ut ett öra ibland. Känner mig ovanligt lycklig nu för tiden!

Be mine!

For the first time, there is no mercy in your eyes
And the cold wind is hitting my face and you're gone
And you're walking away (away)
And I am helpless sometimes
Wishing's just no good
'Cause you don't see me like I wish you would

Today Robyn knows exactly how I feel when it comes to you.

Each and every day.

Jag saknar så många människor, vissa varje dag, vissa bara ibland när jag påminns om dem. Jag tittade på Ronja Rövardotter idag, min absoluta favoritfilm när jag var liten. Än idag är det den film jag helst ser när jag är sjuk och tycker synd om mig själv. En av mina favoritscener är när Skalle-Per gått bort och Mattis i sin sorg skriker; Han fattas mig. Han fattas mig så det skär i bröstet. När något fattas, när det inte är komplett - det känns mer fundamentalt än saknad. Det är sådant jag gillar med ord, de nyanser de kan skapa. De känslor de kan framkalla hos åhöraren.. Ni fattas mig. Mormor och morfar som jag aldrig kommer att se igen. Min övriga släkt som jag träffar alldeles för sällan. Gamla vänner som inte längre är nära. Ni är många som saknas, fattas och tänks på.

I'll be your lover, too.

Känner en stilla sorg, ett sakta vemod när jag tänker på de drömmar som grusats. Samtidigt känner jag en spirande glädje och nyfikenhet över det som komma skall.

Step it up!

Blir galen på människor som inte tar sitt eget personliga ansvar på allvar. Jag ska inte behöva jaga dig för att du ska göra rätt!

The Majority Says

Jag kände mig lycklig idag. Allt kändes rätt och framtiden kändes ljus och full med möjligheter. I takt med att solen sjönk så sjönk även mitt humör. Nu sitter jag här och har lust att skrika och grina som ett tjurigt barn. Varför låter jag andra människors handlingar påverka mig så?

Misty Morning Rain

Har försökt att tänka mer positivt och bryta några skadliga beteendemönster, och det blir faktiskt lättare och lättare. Jag har även bestämt mig för att våga be människor om hjälp, stöd eller sällskap - funkar över förväntan!

Nu längtar jag efter sommaren, jag längtar efter löpträning i regnet. Jag vill ha grillkvällar med alla mina kära men framför allt så saknar jag ljusa sommarnätter med gott sällskap och gott vin. Tack för att du får mig att se det här igen! <3

Let me sign

Mycket händer i mitt liv just nu, samtidigt som jag känner mig låst, fast i mönster och spår som aldrig kommer att förändras. En ögonöppnare för mig var ett samtal med en kvinna som forskar om stress och hur den påverkar hjärnan. Stress kan yttra sig i många olika former, men bland annat som ett konstant behov av att rädda andra människor, så som jag lever mitt liv. Genom andra, för andra. Jag gör saker för andra utan att tänka två gånger, men kan inte göra något för att fixa mitt eget liv, mina problem. Jag står handfallen, lamslagen och låter allt rinna förbi, passera utan att engagera mig. För om man inte försöker, kan ingen säga att man misslyckats. Logiken säger mig att då har du ju redan misslyckats, om du inte vågar tro, om du inte vågar hoppas och satsa allt. Så mitt liv blir kantat av ytterligheter, antingen ger jag allt - eller inget.

After the sunset

Idag är en bra dag. Jag har fortfarande inte fått sova som jag ska, men jag är piggare. Dagen har spenderats med lillebror som bjöd på mat hemma hos sig. Det var kul för vi pratade ordentligt, så som vi gjorde när vi var yngre. Vi har alltid varit så goda vänner, goda syskon. Vi har ställt upp för varann, varit varandras trygghet. Det kändes skönt att hitta tillbaka till det, inte för att vi har varit ovänner eller så, vi har bara inte gett varandra lika stor plats som förut. Sedan påverkar det väl att jag flyttade hemifrån för flera år sen. Man blir inte en del av vardagen som det var innan. Det känns skönt nu i alla fall att vi är som vanligt, starka tillsammans.

Det har även bjudits på filmtittande med mina tre plastbröder (då jag också räknar Marcus som en sådan) och massa skratt ikväll. Gemenskap - sånt gör gott i själen!

At a loss

Som ni kan se gick det inte så bra med mitt försök att fortsätta skriva, bara för skrivandets skull. Jag har känt mig alldeles för splittrad, så himla länge, att jag har inte kunnat gjort någonting. Jag har varit så låst i mig själv. Jag har inte kunnat skriva eller prata om allt som har gjort så ont i mig. Jag har försökt att se det goda, att se ett slags ljus någonstans men det verkar obefintligt. Jag får inte ens sova ordentligt om nätterna, jag ligger i sängen i flera timmar innan jag somnar. Sedan dröjer det inte länge innan jag vaknar av att jag skriker och gråter. Ibland vet jag inte ens vad jag drömt, det är det läskigaste. Jag är trött på det här, jag behöver att något förändras.