2011-12-20

This is how I see you.

Alla som läst mitt förra inlägg har nog insett att jag är lite nere. Söndag morgon kändes plötsligt allt värdelöst. Jag kände mig ensammast i världen. Övergiven, oälskad. I panik ringde jag till människor jag hoppades hade några snälla eller kloka ord till övers för mig. E.J. ställde upp, fast jag tror jag var otrevlig också.. Det fina med det hela är att inget är någonsin så hopplöst som det känns.

1 kommentar:

  1. jo, låter som du vet precis hur det är... får ta ditt ord för det, att inget är helt hopplöst. och vänner dyker upp där man inte anat dom, och såna man trodde var vänner är inte det... tar hellre dom förstnämnda, vilken dag som helst... försöker vända värdelösheten ikväll med bra saker (måla, choklad, kalle och chokladfabriken...), och hoppas på en bättre imorron. och ser förstås fram mot helgen med er! ♥

    SvaraRadera